Sala Sockenkyrka är en gråstenskyrka som troligen uppfördes på 1300-talet och som tidigare tillhörde Sala landsförsamling. Kyrkan är tornlös men med hög takresning och i koret ett trekopplat fönster. Har ursprungligen haft ett treklöverformat tunnvalvstak i trä, rester efter detta kan ännu ses på vinden. Vapenhuset som också uppfördes på 1300-talet är ovanligt i sitt slag eftersom många andra kyrkor har vapenhus som har byggts i ett senare skede.
Sala Sockemkyrka är en gråstenskyrka som troligen uppfördes på 1300-talet och som tidigare tillhörde Sala landsförsamling. Kyrkan är tornlös men med hög takresning och i koret ett trekopplat fönster. Har ursprungligen haft ett treklöverformat tunnvalvstak i trä, rester efter detta kan ännu ses på vinden. Vapenhuset som också uppfördes på 1300-talet är ovanligt i sitt slag eftersom många andra kyrkor har vapenhus som har byggts i ett senare skede.
I samband med att kyrkan försågs med tegelvalv dekorerades dessa av Albertus Pictor. Konstnären har själv signerat sitt verk vars tillkomsttid anses vara cirka 1465-70. Namnteckningen på tyska, Albertus Ymmenhausen, antyder att detta var ett av hans första verk i Sverige. Målningarna överkalkades på 1700-talet men frilades sedan vid en omfattande renovering 1931.
Albertus Pictor är Sveriges störste medeltida konstnär. År 2009 är det 500 år sedan han gick ur tiden, men hans verk lever fortfarande i hög grad. Han målade ett drygt trettiotal kyrkor runt om i landet, varav två kyrkor i Sala: Sala sockenkyrka och Kumla kyrka.
Kyrkans altarskåp är tillverkat i mästaren Pasquier Bormans verkstad i Bryssel och dateras till omkring 1520. Skåpets motiv är Marie glorifikation och tillbedjan. Dopfunten från cirka 1200 är kyrkans äldsta föremål och torde ha funnits i en tidigare på platsen belägen träkyrka. I kyrkans SV hörn är en runsten från 100-talet inmurad och vid södra stigluckan finns en fattigbössa.
I vapenhuset finns en gravsten över Lasse och Margit Ingwallsson i Bråsta. Det finns en intressant skröna om denna Lasse. Hans tjur kom en dag hem med försilvrade horn, djuret hade gnuggat hornen mot berget där det fanns silvermalm. Lasse som därmed började bryta silver blev så rik att han kunde sko hästen med silverskor. I högmod red han under julmässan in i kyrkan. Hästen halkade dock och Lasse bröt benet som fick ersättas med ett i trä. Han dog 1515 och man menar att hans högra ben på gravstenen är träbenet. I verkligheten är det hans riktiga fot återgiven framifrån.